Hur har er relation förändrats genom åren?

T: ”Enormt mycket. Det var en typ av relation när det bara var vi. Första barnet föddes 1999 så det var nästan sju år när det bara var vi två. Vi köpte hus, gjorde långa resor, jag pluggade färdigt och började arbeta som lärare. Du hade massa jobb och karriär.”

H: ”Vi brukar säga att vi är i vårt fjärde äktenskap. Det första var fram tills vi gifte oss, det andra var småbarnsåren, det tredje när barnen var i skolåldern och du satsade på karriären. Men vi har alltid haft mycket sex. Vi hade bra sex när du var gravid och det tog inte lång tid innan sexet kom igång efter förlossningarna. Sexlivet har alltid fungerat.”

T: ”Ja, och barnen har alltid sovit djupt även om vi har levt med dem i samma sovrum. Vi har väldigt öppen planlösning, så de har inte haft egna rum förrän de blev 11 år.”

 

Och hur har lusten skiftat under dessa faser?

T: ”Om man ser tillbaka på våra äktenskap så var det tredje nog det tråkigaste. Då var vi längst ifrån varandra. Vi har aldrig haft någon djup kris, men lusten var lite mindre under karriärsåren. Då hade vi inte så mycket sex som du ville.”

H: ”Nej precis, tredje äktenskapet är enda gången som vi gått i otakt. Då ville jag ha mer sex än vi hade tid för. Det slet kanske mer än vi trodde då.”

T: ”Jag minns att vi åkte iväg på semester och då ville jag ha massa sex. Men då var du inte alls sugen. Nähä? Fast det blev också en påminnelse om att så här kan vi inte ha det.”

 

Hur tacklade ni den situationen?

H: ”Jag tror vi båda har en tävlingsinstinkt och en ovilja att ge upp. Vi lägger inte av om det blir svårt. Vi krigar igenom det. Det hjälpte oss i den fasen.”

 

Måste man alltid känna lust då? Är det inte okej att inte vilja ibland?

H: ”Självklart måste man inte vara kåt och full av lust för jämnan. Känner man att ’i dag är en dålig dag för mig’ måste partnern förstås acceptera detta. Men blir det satt i system så bör något göras från båda parter. Det är inte bra om en eller båda väldigt ofta saknar lust.”

T: ”Känna lust och vilja ha sex är inte samma sak. Det tror jag många lätt kan glömma bort. För mig i denna period i livet är det viktigt att känna lust. Att tillåta mig att njuta i min kropp dagligen, men det betyder inte att jag bara njuter av sex. Eller att vi måste ha sex. Vi har sex ofta för att vi båda har lust OCH vill ha sex.”

 

Vad är er största lustdödare och lustskapare?

T: ”Jag är i klimakteriet nu och hamnar ibland i hormonsvängningar. Om jag storgråter är det väldigt avtändande. Man kan ju inte ha sex med någon som är ledsen, säger du. Nej, kanske inte precis just nu – men om en halvtimme är jag glad igen? Min sexlust i denna del av mitt klimakterie är stor, jag vill gärna ha sex även om mina känslor stormar.”

H: ”Ja, klimakteriet är utmanande rent emotionellt. Det kan skapa känslostormar och helt ologiskt beteende hos Therese. Oftast inte medvetet men det är nog så jobbigt att hamna i skottlinjen. Och det påverkar min lust negativt. Men lustskapare har vi många, det kan vara banala saker som att det är varmt och soligt och man går på stranden.”

T: ”Eller att bara klä upp sig och gå ut på krogen. Att göra sig snygg för varandra. Vi tycker om att vara ute och visa upp oss.”

H: ”Absolut, att anstränga sig för varandra är viktigt. Vi vill gärna vara kärleksförebilder och hoppas att det ska smitta av sig på andra.”

T: ”Och lust föder lust. Jag kan vara så tänd att jag skulle kunna ha sex med mig själv. Att känna lust skapar mer lust.”

 

Varför vill ni vara kärleksförebilder?

H: ”Vi har upptäckt att det finns en bild av att äldre inte ska ha mycket sex. Tittar man på tv är det bara singlar och unga som har sex. Etablerade par som har lust pratar man inte om. Jag vet inte om det är tabu eller om det inte säljer, men det är märkligt. Därför vill vi visa att man kan vara en sexuell och kärleksfull varelse även efter 50. Det är helt okej!”

T: ”Ja, det blir en utebliven dialog. Vi har flera vänner som varit ihop lika länge som oss och de pratar knappt om sex. Vi började redan tidigt att prata om vilka sexfantasier vi har.”

H: ”Det kan vara ett problem för etablerade par, de får ingen inspiration från media eller samhället. Bilden är att om man varit ihop länge så ska man ha det lite trist i sängen.”

T: ”Eller att man bara har det sex man alltid haft, istället för att växla upp sexlivet. I dag har jag samtal om sex med min mamma som är 78. Det hade jag aldrig kunnat ha när jag var 20.”

 

Hur har sexlivet förändrat med åren? Har det blivit bättre?

T: ”Absolut! Vi är betydligt tryggare med våra kroppar och känner varandra bättre. Och vi är mycket mer nyfikna än förr. Vad händer om vi provar det här? Får jag testa det här? I dag har jag hittat orgasmer som jag aldrig trott jag skulle uppleva. Vi har hittat nya nivåer. Hur känns en fontänorgasm? Då läser vi på och jobbar på det.”

H: ”Ja, man måste vara nyfiken. Mycket pornografi är förstås fantasy, men det finns delar där man kan låna eller bara skratta åt. Vi provar gärna nya saker sexuellt – något kanske inte var så spännande, något annat lägger man till i repertoaren.”

T: ”Men visst finns det utmaningar med att åldras också. Jag har artros i knäna så vissa positioner funkar inte längre. Min rugbykropp håller inte.”

H: ”Jo, några skavanker har man ju, men vi har lyckats hålla oss vältränade. Där ser vi många i vår ålder som bara ger upp sin kropp. Då det är klart att man inte känner sig så attraktiv. Man behöver inte se ut som värsta superstjärnan, men lite bör man anstränga sig.”

 

Har ni några andra tips på hur man väcker lusten?

T: ”En sak vi tagit fasta på är att göra nya saker där vi båda är totala nybörjare. Att visa upp sig i en ovan miljö, så man får skratta tillsammans. Som att gå på Dansdagen i Mälarsalen med Tony Irving, eller prova bågskytte.”

H: ”Det är bra. Att våga göra bort sig för varandra.”

T: ”Lust väcks när man vågar bjuda på sig själv. Man får se varandra på ett nytt sätt, inte bara i soffan med fjärrkontrollen. Eller föreställ dig din partner som du tänder på den. Jag brukar följa med Hunter när han tränar stavhopp – då är han i sitt esse. Det är fantastiskt.”

H: ”Ja, det är häftigt att få se den andre briljera.”

 

Finns det ämnen som är känsliga att prata om?

T: ”Vi har ett bråkmönster, en bråkdans. Vi fastnar i en loop som är väldigt svår att prata om när vi är mitt i den. Vi ser när det sker och vet att vi måste stoppa den, men det sker ändå. 69 procent av alla problem i en relation blir du aldrig av med. De kommer tillbaka.”

H: ”Ja, det kan vara många saker som sätter oss i bråkmönstret. Stort som smått. Sen slutar man prata med varandra. Där kan vi fastna i flera dagar ibland. Mycket är reaktioner – man reagerar instinktivt och tänker inte klart. Men bråk i en relation är inget problem. Du har snarare problem om du aldrig bråkar.”

T: ”Precis, konflikter hör ju till. Relationer handlar mycket om att växa som individer och då är bråken ett bränsle i den utvecklingen. Men man kan behöva lite distans för att ta tag i konflikten. Vi går ofta en promenad med hunden och pratar.”

 

Hur vårdar ni kärleken i vardagen?

T: ”Varje morgon börjar med att du vänder dig mot mig och säger: Good morning, my love.”

H: ”Små ritualer är viktiga. Ta på varandra, skicka ett fint sms, flörta lite vid köksbordet. Vi blir väldigt förvånade är vi träffar släkt och vänner som aldrig nuddar sin partner.”

T: ”I vårt tredje äktenskap lade jag in en påminnelse i din telefon, varje kväll klockan 20, där det stod: Kiss the beautiful wife. Det brukar barnen komma ihåg ocksåkom igen nu pappa, glöm inte kyssen! Man vill ju vara goda förebilder för sina barn.”

H: ”Mina föräldrar, som båda emigrerade från Skottland, hade ingen kultur av ömhet. Det var inget jag fick från dem. Jag tror det är en generationsfråga. Men lust och kärlek kräver arbete, helt enkelt. Det är inte bara att gifta sig och tro att allt löser sig automatiskt, det håller inte i längden. Medvetet arbete är receptet.”

T: ”Vårt motto är: Små saker ofta. Och svara på inviterna. Se varandra!”